Bärigheten av den lotustavla som ensamhentens röda ljus bringar till den ensamme löjtnant som har att avgöra främling från vän i gamens år har en tusenårig tradition att försvara, men även att revoltera emot. Ekonomiskt och kulturellt står vi på historiens jättars axlar men även de trampar i gungflyt och smutsen av århundradens förtryck.
Blott du är, och nu.
av hen som skriver efter ker
13 oktober 2012, 21:54
vid närmare tanke - han som blev uppäten hade aldrig överlevt som bebis ens om han inte ingått i samhället!
av ker
13 oktober 2012, 14:50
att tro att man är solitär är inte singelliv obs! Det har med ekonomi och samhälle att göra. Det finns få människor som lever som solitärer-han som blev uppäten av björnar kanske-men alla vi andra är ständigt samarbetande i städer på landet i skolan mellan länder-hjärnbarken kanske odlar själv på balkongen men hon kardar säkert inte sin egen ull eller bygger sitt hus eller har egen elförsörjning-och verkar tvätta och spola på toan!
av ker
13 oktober 2012, 14:48
Håller för en gångs skull med hjärnbarken.
av R
13 oktober 2012, 14:31
det vart hel maggiskt, astralprojection inåt som strålar av guld kommer det att, kanske?, fast vi har ansvar, vad Arafat sa om fred ibland kommer man alltid att komma ner till den inneboende ensamheten, och trots det strida för idealsamhällsklyfto: . Vi kan!
-om?
av Björn
13 oktober 2012, 14:07
Huh...???
av hjärnbarken
13 oktober 2012, 12:31
Ja dessa generationsmotsättningar med lurade människor som tror de tjänar på eller att det ens är möjligt att vara solitär. Det mänskliga är att ha ett sammanhang och vilken ålder du än är i kommer du att få eller ha haft erfarenhet av allt det andra-om du inte dör i förtid. Och allt har relevans precis som ekologiska system-vi kan inte ha brist på erfarenhet från någon ålder,ras,kön,samhällsklass eller någon miljös bakterie, utan att vi får problem.Var vänlig och bidra som Rocky gör fast inte på hans sätt för det gör han!
av ker
13 oktober 2012, 11:51
Tjejen har dåliga erfarenheter från förr av farbröder som kommer för att "lyssna på trumpet", och nu dömer hon stackars Rocky ohörd.
av hjärnbarken
13 oktober 2012, 11:07
Klockren och samtidigt tragisk, som sötsur sås ...
Bärigheten av den lotustavla som ensamhentens röda ljus bringar till den ensamme löjtnant som har att avgöra främling från vän i gamens år har en tusenårig tradition att försvara, men även att revoltera emot. Ekonomiskt och kulturellt står vi på historiens jättars axlar men även de trampar i gungflyt och smutsen av århundradens förtryck.
Blott du är, och nu.
vid närmare tanke - han som blev uppäten hade aldrig överlevt som bebis ens om han inte ingått i samhället!
att tro att man är solitär är inte singelliv obs! Det har med ekonomi och samhälle att göra. Det finns få människor som lever som solitärer-han som blev uppäten av björnar kanske-men alla vi andra är ständigt samarbetande i städer på landet i skolan mellan länder-hjärnbarken kanske odlar själv på balkongen men hon kardar säkert inte sin egen ull eller bygger sitt hus eller har egen elförsörjning-och verkar tvätta och spola på toan!
Håller för en gångs skull med hjärnbarken.
det vart hel maggiskt, astralprojection inåt som strålar av guld kommer det att, kanske?, fast vi har ansvar, vad Arafat sa om fred ibland kommer man alltid att komma ner till den inneboende ensamheten, och trots det strida för idealsamhällsklyfto: . Vi kan!
-om?
Huh...???
Ja dessa generationsmotsättningar med lurade människor som tror de tjänar på eller att det ens är möjligt att vara solitär. Det mänskliga är att ha ett sammanhang och vilken ålder du än är i kommer du att få eller ha haft erfarenhet av allt det andra-om du inte dör i förtid. Och allt har relevans precis som ekologiska system-vi kan inte ha brist på erfarenhet från någon ålder,ras,kön,samhällsklass eller någon miljös bakterie, utan att vi får problem.Var vänlig och bidra som Rocky gör fast inte på hans sätt för det gör han!
Tjejen har dåliga erfarenheter från förr av farbröder som kommer för att "lyssna på trumpet", och nu dömer hon stackars Rocky ohörd.
Klockren och samtidigt tragisk, som sötsur sås ...