Dagens Rocky - med kommentarer

Hon menar Transcendental Meditation.

Oj vilken respons! Det hade jag inte räknat att mitt "måndagsgnäll" kunde generera.

ker: du skriver lika kryptiskt som alltid, mindre än hälften av vad du skriver är begripligt för mig och i detta fall är det "TM" jag inte förstår. Men det är väl lite av vad din mystik bygger på, dagligt rantante på denna sajt sedan starten och ändå får man inte kläm på dig!

Teratologen: Om nu ditt "nick" återspeglar vem du är förstår jag dig inte alls. Jag tackade ja till en tjänst som inte var av ledarkaraktär, min företrädare var allt annat än "ledare", men att jobba i ett företag som utvecklas snabbt innebär att man inte vet vad för "utmaningar" (läs: problem) man kommer ställas inför imorgon.

Slidis: I detta fall hjälper inte ens ironiska särskrivningar...

Styrke kramar till alla er som inte har haft vad som kraevs foer att vara ledare.

Nej, det är inget kul att vara ledare, håller med. Man blir en ställföreträdande förälder för vuxna människor. Enda fördelen är att man kan bestämma inriktningen på det som ska göras.

Jag har flera gånger tackat nej till att fortsätta uppåt från min position på jobbet. Nej tack. Jag har ingen drift att klättra för klättrandets skull, jag klarar mig fint på min lön eftersom jag prioriterar det jag tycker är viktigt. Slipper därför personalansvar och allt vad det kan föra med sig av konflikter och problem. Utför väl det som förväntas av mig, släpper sedan jobbet och går hem och har tid och energi för det som är viktigt för mig här i livet.

Prova TM - faktum är att lugnet lägrar sig och kulorna trillar in- magiskt!

Jag är nog en "typisk svensk" i det avseendet att jag inte vill konfrontera konflikter. Det värsta är att jag som ledare förväntas "ta i dem", men det är sjukt jobbigt när man själv är involverad i dem och själv inte tycker man gjort något fel. Som ledare får man inte heller ta åt sig och man måste kunna släppa det vid arbetsdagens slut, men inte heller det klarar jag av särskilt bra. När jag berättar detta för mor på telefonen på stormarknaden idag, kommer en kvinna fram till mig och klappar mig på axeln; "jag vet precis hur du känner och jag har just sagt upp mig" och det är tamefaen nära för mig också, problemet är att det inte är gratis att leva, kulorna måste ju in någonstans.

Suck, återstår att se om jag ens har energi att laga middag...

Är det en grej nu, att skilsmässan är en grej? Man åker på svekmånad strax före avtackningscermonin då man byter tillbaka ringarna?

Förklaringen är väl att svenskarna är för få för att be folk att dra åt h-e. Då finns det inga kvar att umgås med. Men som sagt, i det här fallet handlade det om en föramerikan.

nu är jag alltså 'rädd svensk' - styrs av rädslor till skillnad från de andra 'förnufts-människorna'…..

@stranger. Vet inte säkert, men tror att ngn här har sagt att apan är syd amerikan.

stranger, attans dig din mä, jag håller inte mä

Har aldrig fattat varför svenskar har så svårt att be folk att dra åt helvete om dom är jobbiga och man vill inte hänga med dom. Är så rädda för konfrontationer och spända relationer?