Rocky 1 november
Nummer 3163
Tack alla som kommenterat, och även ni som smygläst. Nu tycks det vara över, efter 8 år här, utöver de tidigare på pastan. / vitkor
Nummer 3163
Du behövde inte gardera dig, det blev min uppgift att visa för de ensamma och utsatta icke-barnönskande människorna att de inte alls är ensamma. Vi är ganska många, men ändå en minoritet.
Retandet är roligt för att föräldrarna inte är vana vid att kärlek till barn blir ifrågasatt. "Alla" älskar ju barn.
Mitt syfte blev här att visa på ett alternativ och argumentera för det.
Jag kände inte att jag behövde försvara mina åsikter, utan att jag behövde visa ett lyckligt alternativ och samtidigt ge en känga åt alla som slentrianmässigt skaffar barn för att det är det man "ska" göra. Beslut av den digniteten bör bygga på mer än biologiskt påverkade önskemål.
Men nu kallade ju inte jag dig omogen eller onaturlig, Virus, så du behöver inte försvara dina åsikter och val inför mig. Jag bara pratade om något jag och många andra tycker är lycka. Och det är lite tröttsamt att jämt behöva gardera sig och säga att motsatsen också är bra.
Varför tycker du det är kul att retas med föräldrar. Skulle inte drömma om att retas med dig.
Kork, hormonstyrningen är inte ett misstag, men helt klart sinnespåverkande. Barn tar föräldrarna från en lugn tillvaro till något helt annat, önskat eller inte. Vi är helt överens. Det vi inte är överens om är att en lugn eftermiddag med sin son är himmelriket på jorden.
Jag ville inte låta det påståendet stå oemotsagt, dels för att jag står upp för alla barnfria människor som dagligen kallas onaturliga eller omogna, dels för att det är så förbaskat roligt att retas med föräldrar, men kanske framförallt för att du är en vettig debattör.
Bal, det finns oerhört mycket i världen som jag inte upplevt, men ändå har tvärsäkra åsikter om och inte vill vara med om. Oftast för att jag sett det på nära håll, eller hört berättas om det, och kunnat empatisera.
Jag ser det det då som att jag sluppit något, snarare än missat det.
Den som inte upplevt en viss sak skall nog inte uttala sig alltför tvärsäkert om hur det är. Och den som blivit förälder _har_ upplevt någonting mycket omvälvande som den som avstått missat. Det omvända gäller inte — den som blir förälder idag har i allmänhet redan upplevt flera års parliv med sin partner.
Virus, du låter som om hormoner och längtan efter barn vore någon sorts misstag av naturen, ett fult trick som lurar folk på en lugn och kärleksfylld tillvaro. Men det är det, för det mesta, inte.
Naturen går efter lustprincipen. Vi måste äta, alltså gillar vi mat. Vi måste reproducera oss, alltså gillar vi partners och sex. Och just de hormonstormarna tycks du ju inte ha något emot. Dessutom behöver ungarna bli omhändertagna för att överleva, och därför älskar vi - återigen för det mesta, det finns alltid störningar och undantag - våra barn och blir själaglada när de mår bra, skrattar, jollrar, leker, och vi mår bra av att hålla dem i famnen och gosa med dem.
Konstigare är det inte. Och visst, alla kan vi göra fel val, antingen det för vår personliga del är att skaffa barn, eller att inte skaffa barn.
Är man bög eller flata, går det att få barn ändå. Och om man inte vill ha barn, oavsett om man är hetero eller homo, så är ju världen så full av människor att det sannerligen inte är någon plikt man har att göra fler.
Det är såklart tragiskt när besvikelsen över ett val speglas i ögonen och livet. Det gäller dock oavsett om man har barn eller inte. Det kan vara tomhet eller trötthet som speglas, eller gnistrande lycka över att de val man gjort varit helt rätt.
Det mest tragiska är när ena partnern övertalat den andre och barn fixats till en inte helt genomtänkt samvaro. I detta alltför vanliga scenario frodas ingen kärlek till vare sig barn eller partner.
Om det inte vore för den där tomheten man anar hos barnlösa kvinnor i fyrtiofemårsåldern. När de får de där funderingarna kring om det här var allt livet hade att erbjuda, om det inte finns någonting mer, om man kanske ändå inte skulle ha... men tåget har gått.
Det är klart att alla ska leva på det vis som gör dem lyckliga, min poäng är att fler skulle ha ett lyckligt liv om de vågade gå emot normen och biologins förvirrande hormonstörningar. Korks självklara slutsatser om föräldraskapets förträfflighet är mycket mer sällsynt än Kellermans skildringar. Därför kände jag att de inte borde förbli oemotsagda.
Ninky, när man är barnfri behövs ingen hög inkomst för att kunna leva ett lyxigt liv.
@Ninky: :-)
@internet: eftersom ni undrar så får jag väl berätta vad min hobby är: ärtskidåkning
Men var och en får väl bli lycklig på sin fason, Virus. Du gillar inte ungar så speciellt, och därför ser du inte poängen med att leka med bilar med sin lilla son fast man kanske inte själv är galen i leksaksbilar. OK, då ska du inte heller ha barn, men vem man än älskar, vuxen eller barn, så kompromissar man ju ofta just på grund att man vill se den andra glad, för det gläder en själv.
Det ÄR jobbigt att vara förälder, så det ska man bara bli om man längtar sig fördärvad. Annars inte.
vad ni skriver vackert...
Men var o en är väl sin egen lyckas smed, inte skulle väl jag tex försöka tvinga på någon min hobby?
@Virus
Du är dinky alltså! ;o)
Jag har aldrig träffat ett par med barn som är lika prilligt förtjusta i varandra som barnfria par. Det handlar inte om svartsjuka, utan om ett vardagsliv som inte längre styrs av vuxna relationsfrämjande och intressanta företeelser. Istället fokuseras allt i livet på barnens behov. Plötsligt kan man inte gå på museum, för barnen blir uttråkade efter tjugo minuter, man kan inte spontant ta ledigt från jobbet ett par dagar för att sticka till Wien, för barnen måste passas och gå i skolan.
Jag är fantastiskt glad över att kunna sova halva förmiddagen och sedan möta min frus utsövda blick när vi samstämmigt bestämmer att inte kliva ur sängen den dagen. Eller att kliva upp tidigt och kunna ägna hela dagen åt mina/våra egna önskemål. Vill vi stå vid en ishockeyrink i två timmar eller vill vi gå på bio och se en kultiverad film? Dessa fria val är vad jag kallar ett privilegium. De föräldrar som kontrar med en ensam ålderdom? Well, you're in for a big surprise...
Det är ett privilegium att få dela sin kärlek till ungarna med någon som är lika prilligt förtjust i dem som man själv. Om han hade varit sotis på barnen hade det varit väldigt, väldigt sorgligt. Och om han bara älskat dem och inte mig hade det känts lika sorgligt...
Virus, det är en annan del av samma himmel. Om man säger att barn suger åt sig kärlek är man nog lite illa ute - du låter som en svartsjuk förälder som vill ha all kärlek till sig själv. Älskar man partnern och barnet är den en ljuv fröjd att se dem älska varandra.
Att ligga bredvid sin älskade hustru en hel eftermiddag, utan några måsten eller ungar som pockar på uppmärksamhet. Det är den himlen man får del av på jorden. Barn förstör hela glädjen genom att suga åt sig all kärlek som föräldrarna annars kunnat ödsla på varandra.
Att falla för längtan efter barn är bara att låta sig luras av biologins strävan efter en fortsatt och utvecklad art.
Man kan bli precis så där trött som alla hängiga kellermanföräldrar när man har småbarn, men det är samtidigt den lyckligaste perioden i livet.
Om man inte förstör den med mobiltelefonbesatthet,gravidkilopsykoser, hetsjobbande och annat dumt. Att ligga en eftermiddag brevid sin lilla unge och bara vara tillsammans och göra just ingenting är en bit av den himmel man kan få del av på jorden.
re: "K ritar aldrig lyckliga föräldrar"
småbarnsföräldrar verkar sällan vara lyckliga länge nog för att man ska hinna rita av dem i det tillståndet. Det är ungefär som att fånga en örn i själva nedslagsögonblicket.
2 barn, 2 mammor och 1 pappa. ny familjvariant?
K ritar aldrig lyckliga föräldrar. Eller har jag missat något.
nä nä nä,
ni har alla helt fel.
Vad ni bevittnar nu är en födelse av en annan (annen?) Kellerman
Nog är väl Rocky dna-kodens slav på andra sätt.
rocky och lena andersson vägrar att vara dna-kodens slavar
Ja det är en viss inkörningssträcka men sen är det härligt med ungar som ääälskar sin pappa,! Det är synd om dem som inte har kramen! Fast ni kan låna brorsans eller kompisens det gör Rocky!
Tvillingfarsan, till vänster i ruta 2, ser ut som han ska snart falla i djup remsömn ståendes.
Ett hårt liv är det, som dagens män lever, med störd dygnsrytm och ett för tidigt åldrande.
Att inte R vill leva det livet tyder på en viss mental förmåga och just ingenting annat.
Se tjejens koordinationsförmåga: bubbelgumsblåsa, iPhonekolla och babybära SAMTIDIGT.
K har en intressant syn på familjeliv, barn, relationer etc
Jag ser att han är helt "förlorad" och troligtvis aldrig kommer att fortplanta sig.
Det är dags att komma ut ur garderaroben
Blåser tösa tuggummi? Hon kan ju inte vara äldre än 7 och ett halvt, nä nu går skam på torrkokt stekfläsk!
Ja det här du rätt i, nästa!!
初!
njaa, tror mange helt enkelt är lite klen av sig, sillamjölk alltså
Vad är bandyröv?
Först att rekommendera preventivteknik till familjen i fråga.