@blurk: Om man inte skäms för att bli kallad voyeur kan man slå två flugor i en smäll och titta på tjejer som är stjärnor. :)
av PP
24 september 2015, 20:15
@Mr_feelbad: Japp, visst är det fascinerande? Och teleskopet kan befinna sig i omloppsbana runt Jorden och heta Hubble, så att man får skarpare bilder än från marken genom atmosfären. Eller så kan det vara en rymdsond som fotar Pluto. Vi har nog bara sett början på teknikutvecklingen.
Ska man själv fota månen rekommenderas ett stabilt stativ, med andra ord. Man kan faktiskt få ganska schyssta bilder som duger för hemmabruk med en enklare systemkamera och en prisvärd teleglugg.
av PP
24 september 2015, 20:12
Idag var det riktigt intressant från båda hållen- jag skelar!
av Ker
24 september 2015, 19:16
Man kan titta på tjejer också, men i viss teleskop blir dom upponer men man vänjer sej.
av blurk
24 september 2015, 18:21
PP: Ett teleskop är en sak, vad man ser igenom samma teleskop, kan vara olika saker. Det man gör är att man ofta tittar utanför det synliga spektrat, på så vis framträder en del stjärnor tydligare och det kan ju liknas vid det du menar. Refraktionsmetoder är viktiga här och en del avlägsna objekt kan identifieras indirekt också. Men det handlar inte bara om vilka stjärnor man kan se eller inte, utan främst vad de skickar ut för sorts ljus. Därför kan man genom olika detektionsmetoder och inom olika delar av det elektromagnetiska spektrat, förutsäga många egenskaper hos ett objekt om egentligen är för långt bort att se, annat än som en lysande liten prick. På så vis framträder ju objektet väldigt klart och "nära". :)
Ett annat objekt som också är svårt att fota är månen. Kanske har man en vacker mångata, eller en snygg molnformation i sin komposition? Men det blir aldrig riktigt samma känsla som i verkligheten. Rejäla teleobjektiv med långa slutartider, det är grejer det!
av Mr_feelbad
24 september 2015, 17:35
Just det, krasse, för hjärnan är en baddare på att redigera. Det är därför vi ofta är så usla vittnen. Och det är därför även icke stupfulla jägare råkar skjuta varann.
av kork
24 september 2015, 15:43
ja när man börjar försöka definiera vad det innebär att "se" något blir det mer komplicerat att försöka göra en kamera som visar samma sak...
av krasse
24 september 2015, 15:24
Fast det skulle vara coolt ned ett foto som ger samma bild i hjärnan som det man såg när man fotade. Inklusive allt.
av KJEH
24 september 2015, 12:14
Astronomerna brukar väl föredra en kamera som kan fota det man INTE kan se, dvs via nån form av teleskop. Av X antal triljoner stjärnor i universum (man hittar lite olika siffror om man letar) kan vi bara se 3000-6000 stjärnor med blotta ögat på himlen.
av PP
24 september 2015, 11:53
Herr Melin! Snälla förklara för en hedning som jag själv!
av Midas
24 september 2015, 10:48
Väldigt intressant det där med att ha en kamera som "fotar det man ser". När man studerar saken närmare, kanske till och med professionellt, inser man att kombinationen ögon+hjärna ger långt ifrån den enda sanna/önskvärda avbildningen av en scen vad gäller färger, exponering, fokus, gråskaletransformer mm
@blurk: Om man inte skäms för att bli kallad voyeur kan man slå två flugor i en smäll och titta på tjejer som är stjärnor. :)
@Mr_feelbad: Japp, visst är det fascinerande? Och teleskopet kan befinna sig i omloppsbana runt Jorden och heta Hubble, så att man får skarpare bilder än från marken genom atmosfären. Eller så kan det vara en rymdsond som fotar Pluto. Vi har nog bara sett början på teknikutvecklingen.
Ska man själv fota månen rekommenderas ett stabilt stativ, med andra ord. Man kan faktiskt få ganska schyssta bilder som duger för hemmabruk med en enklare systemkamera och en prisvärd teleglugg.
Idag var det riktigt intressant från båda hållen- jag skelar!
Man kan titta på tjejer också, men i viss teleskop blir dom upponer men man vänjer sej.
PP: Ett teleskop är en sak, vad man ser igenom samma teleskop, kan vara olika saker. Det man gör är att man ofta tittar utanför det synliga spektrat, på så vis framträder en del stjärnor tydligare och det kan ju liknas vid det du menar. Refraktionsmetoder är viktiga här och en del avlägsna objekt kan identifieras indirekt också. Men det handlar inte bara om vilka stjärnor man kan se eller inte, utan främst vad de skickar ut för sorts ljus. Därför kan man genom olika detektionsmetoder och inom olika delar av det elektromagnetiska spektrat, förutsäga många egenskaper hos ett objekt om egentligen är för långt bort att se, annat än som en lysande liten prick. På så vis framträder ju objektet väldigt klart och "nära". :)
Ett annat objekt som också är svårt att fota är månen. Kanske har man en vacker mångata, eller en snygg molnformation i sin komposition? Men det blir aldrig riktigt samma känsla som i verkligheten. Rejäla teleobjektiv med långa slutartider, det är grejer det!
Just det, krasse, för hjärnan är en baddare på att redigera. Det är därför vi ofta är så usla vittnen. Och det är därför även icke stupfulla jägare råkar skjuta varann.
ja när man börjar försöka definiera vad det innebär att "se" något blir det mer komplicerat att försöka göra en kamera som visar samma sak...
Fast det skulle vara coolt ned ett foto som ger samma bild i hjärnan som det man såg när man fotade. Inklusive allt.
Astronomerna brukar väl föredra en kamera som kan fota det man INTE kan se, dvs via nån form av teleskop. Av X antal triljoner stjärnor i universum (man hittar lite olika siffror om man letar) kan vi bara se 3000-6000 stjärnor med blotta ögat på himlen.
Herr Melin! Snälla förklara för en hedning som jag själv!
Väldigt intressant det där med att ha en kamera som "fotar det man ser". När man studerar saken närmare, kanske till och med professionellt, inser man att kombinationen ögon+hjärna ger långt ifrån den enda sanna/önskvärda avbildningen av en scen vad gäller färger, exponering, fokus, gråskaletransformer mm
No Comments!!!
flera kommentarer