Rocky 20 januari
Nummer 2533
Tack alla som kommenterat, och även ni som smygläst. Nu tycks det vara över, efter 8 år här, utöver de tidigare på pastan. / vitkor
Nummer 2533
Bra Karolina Matti-referens idag!
Ker! Tack! Jag slickar i mig som om det vore en honungsmacka.
@ker: Det står dig fritt att utdela medaljer, du behöver inte vänta på någon annan :-)
Min alternativa medalj går till Juholt som med sitt tal idag visar att man kan kämpa för jämlikhet utan att för den skull kollektivt skuldbelägga någon annan grupp. Jämlikhet utan fördomar.
Ja detta livets förfall. Höga ambitioner vid åtta, en något mer bitter inställning till livet vid 17, för att ytterligare gräma sig över ödet vid 29, för att slutligen ligga helt urflippad på medikament i ålderdomshemmets dagrums soffa, med en droppe saliv envist hängandes från underläppen medan skärmen tvärs över rummet envist blinkar "game over" efter att man slutat andas under en omgång Super Mario Bros från åttiotalet.
That's life for ya! ;-)
ason borde få medalj och även vitkor för sina insatser-båda borde vara föreläsare eller jobba för icke korrumperat TVbolag eller P1 - men det finns kanske inte såna? hur de orkar vara vårdare till alla icketänkande som är ute och cyklar i väldigt platta landskap- överflyger allt. Själv försöker jag med sprängdeg! Jag beundrar er!
elefanten- vishetens symbol- vilar under bordet i denna ack så tidsenliga självanalys
Jag tänkte mig att det är bra att börja med svampshakes etc när jag är pensionär och inte behöver använda hjärnan för att dra in pengar.
Btw, vem är det Rocky syftar på i ruta fyra?
Så sant. Jag hade tänkt hoppa fallskärm när jag är sjuttio, för då är man ju ändå gammal om det går åt pepparn, men det kanske man inte tycker när man väl är sjuttio? "Nä, jag väntar tills jag är sjuttioett. Och ett halvt."
@EEdvin: Helt riktigt, jag har ingen som helst koll på Asien, har aldrig varit där och har ingen lust att åka dit heller. Mina flummiga dagar är över.
Tonsatt für Ledigheten: Potentiellt farlig länk
Life sucks and then you die.
här är Rikard Wolffs svenska tolkning (Mary Smidths text musiksatt av Baz Luhrman) av hur man ska leva sitt liv, liiiite blöja inledningsvis men det växer ju längre det går och i slutet känner man sig nästan religös
Potentiellt farlig länk
Internet säger att det är en journalist Mary Schmich som ursprungligen har skrivit Per Keles drapa, om rätt skall vara rätt.
Oj. Idag kliade det i fingrarna! :)
Vem kunde ana att man skulle få (kanske) avgörande råd för att ta tag i sitt liv i ett kommentarsfält till en Rockystripp. Tack Per Kele!
i övrigt hänvisar jag till Baz Luhrmans:
If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be
it. The long term benefits of sunscreen have been proved by
scientists whereas the rest of my advice has no basis more reliable
than my own meandering
experience…I will dispense this advice now. Enjoy the power and beauty of your youth; oh nevermind; you will not
understand the power and beauty of your youth until they have faded.
But trust me, in 20 years you’ll look back at photos of yourself and
recall in a way you can’t grasp now how much possibility lay before
you and how fabulous you really looked….You’re not as fat as you
imagine. Don’t worry about the future; or worry, but know that worrying is as
effective as trying to solve an algebra equation by chewing
bubblegum. The real troubles in your life are apt to be things that
never crossed your worried mind; the kind that blindside you at 4pm
on some idle Tuesday. Do one thing everyday that scares you Sing Don’t be reckless with other people’s hearts, don’t put up with
people who are reckless with yours. Floss Don’t waste your time on jealousy; sometimes you’re ahead, sometimes
you’re behind…the race is long, and in the end, it’s only with
yourself. Remember the compliments you receive, forget the insults; if you
succeed in doing this, tell me how. Keep your old love letters, throw away your old bank statements. Stretch Don’t feel guilty if you don’t know what you want to do with your
life…the most interesting people I know didn’t know at 22 what they
wanted to do with their lives, some of the most interesting 40 year
olds I know still don’t. Get plenty of calcium. Be kind to your knees, you’ll miss them when they’re gone. Maybe you’ll marry, maybe you won’t, maybe you’ll have children,maybe
you won’t, maybe you’ll divorce at 40, maybe you’ll dance the funky
chicken on your 75th wedding anniversary…what ever you do, don’t
congratulate yourself too much or berate yourself either – your
choices are half chance, so are everybody else’s. Enjoy your body,
use it every way you can…don’t be afraid of it, or what other people
think of it, it’s the greatest instrument you’ll ever
own.. Dance…even if you have nowhere to do it but in your own living room. Read the directions, even if you don’t follow them. Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly. Get to know your parents, you never know when they’ll be gone for
good. Be nice to your siblings; they are the best link to your past and the
people most likely to stick with you in the future. Understand that friends come and go,but for the precious few you
should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and
lifestyle because the older you get, the more you need the people you
knew when you were young. Live in New York City once, but leave before it makes you hard; live
in Northern California once, but leave before it makes you soft. Travel. Accept certain inalienable truths, prices will rise, politicians will
philander, you too will get old, and when you do you’ll fantasize
that when you were young prices were reasonable, politicians were
noble and children respected their elders. Respect your elders. Don’t expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund,
maybe you have a wealthy spouse; but you never know when either one
might run out. Don’t mess too much with your hair, or by the time you're 40, it will
look 85. Be careful whose advice you buy, but, be patient with those who
supply it. Advice is a form of nostalgia, dispensing it is a way of
fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the
ugly parts and recycling it for more than
it’s worth. But trust me on the sunscreen…
planera inte för mycket
pensionsspara inte för mycket
sup inte för mycket
res inte för mycket
jobba inte för mycket
knulla inte för mycket
spela inte tvspel för mycket
idrotta inte för mycket
ta inte för mycket i lån
gör allt ovan fast i lagom doser så brukar det bli ganska så bra till slut innan man dör
det enda man inte kan överdriva är att älska
jag vet, det lät lite flummigt, men det funkar
eller de som jobbar svansen av sig. måste ju ha balans.
bra skrivet sona. som en som är i kellermannens ålder och har haft liknande tankar, men jag har ofta tänkt att det spelar ingen roll om jag lär mig ett nytt språk, skaffar ny hobby, eller vidareutbildar mig, jag ska ju dö snart iallafall. Ganska trist utsikt, men det känns så ibland. Man skulle ha satsat mer när man var "yngre". När jag ser 20-nåntingar slösa sin ungdom på dataspel eller krökande blir jag lite vissen. visst, det är ert liv, men vilket slöseri.
Tack Mister, men lev loppan tills dess!
Sona: tycker ditt inlägg var läsvärt och beaktansvärt. Jag håller med i mångt och mycket.
Lite kul att samma typ av "tidsresa" finns bevarad här på Vitkor, med den fina funktionen att gamla inlägg länkas till återpublicerade strippar. Själv kan jag alltså gå fyra år tillbaka i tiden och begrunda vad jag själv tänkte då när jag läste denna stripp. Får se om den publiceras igen om fyra år och jag då kan begrunda detta jag nu skriver.
Jag hoppas för guds skull jag fått iordning på kärlekslivet tills dess! Det är min enda önskan.
PP: så jäla lite koll du har. Klart det är hallucinogena svampar, vet du nånting om att semestra i sydostasien egentligen??
Du har dock helt rätt i att det är äckligt.
Svampshake? Är det frågan om hallucinogena svampar eller nått hälsokrafs? För det låter inget vidare gott.
Skönt att ungdomen är lika allvetande som jag var en gång…...
Precis! Det är ju inte så att världen cirklar runt mig eller tvärtom vi konglomererar dvs påverkar varandra och ingen vet vad den ska bli när den blir stor.
Tja, vad som ibland fått mig att tänka på sånt är konflikten mellan att leva i nuet eller planera för framtiden - gräshoppan eller myran så att säga.
Som ung lekte man ibland med tanken att bara dra iväg och slappa, backpacka, leva livet och skita i utbildning och sparande. YOLO och den biten. Man vill ju liksom leva livet medans man är ung ju - tänkte man - för sen är det för sent. Såg man en 40-åring så var det en gamling som redan var passé.
Sen blir man själv 40 och känner sig fortfarande ganska ung och inser att man fortfarande gärna vill leva livet och har kvar precis samma kapacitet att njuta av tillvaron som när man var 20. Man njuter av lite andra, ofta lite lugnare, saker men det är lika njutbart.
Då börjar man misstänka att den där 60-åringen man nu tycker ser gammal ut förmodligen också känner likadant, och att när man själv blir 60 så kommer man fortfarande vilja njuta av tillvaron och ha roligt.
YOLO kommer liksom då att innebära att man bör sträva efter att maximera summan av upplevelser och glädjeämnen över hela sitt livsspann, inte att man ska bränna allt krut på en gång och skita i framtiden, men heller inte att man ska försaka dagen och enbart planera för framtiden.
Bara några tankar.
Utveckla! (jag är relativt ung)
Min erfarenhet är att när man var ung så tänkte man lite att det kommer vara "för sent" med en massa saker när man är äldre. Sen när man väl blivit äldre så inser man att man är precis lika glad i att ha kul som man var när man var yngre, man har bara fått något förändrade preferenser.