Dagens Rocky - med kommentarer

jag menar utanför den hela subjektiva diskussioinen om "bra". Jag menar mer, "bra" kan vara nåt som fungerar och säljer biobiljetter, eller tvärtom, men de som gillar den, älskar den.

Om man som jag gillar mainstream-film och inte behöver få ut något mer av en rulle än två timmars underhållning finns det en bra metod för att sålla bland filmer. Slå dem på IMDB och om de har över 10.000 röstande (för att undvika för snävt statistiskt underlag) och ett genomsnittsbetyg på 7 eller mer - då är de i princip alltid bra. Har de under 5 brukar det vara skitfilmer.

Jag har en teori om att det där med "bra" är subjektivt, men ändå tenderar de flesta som på allvar funderar över varför dom tycker som dom gör att enas om att Bergman är en stor regissör medan Brian de Palma är en medioker.

"Bra" är väl därmed någonting som klaffar med ett visst tillstånd hos den som tittar. Dock tror jag inte att det innebär att saken inte skulle gå att förklara rent vetenskapligt; varför så många som på allvar sätter sig in i film ofta enas om vad som är bra och vad som inte är det. Och nej, det är inte någoting dom "bara säger för att dom inte vågar sticka ut".
/elitist

var är "bra film"? var är "bra"?

kan en amerikansk dussinaction vara "bra"? jag tror det. kan en film vara bättre än en annan film? säkert på en nermald atomnivå.

I Amerika är ALLA filmer skit, för där görs alla Steven Seagals filmer. I Sverige är vi däremot världsmästare, allihopa, för härifrån kommer Ingmar Bergman och Roy Andersson. Eller vänta nu...kan det inte vara så att det är liiiiiite naivt att döma ut ett lands filmindustri på ett urval filmer?

Sluta gnäll och leta rätt på all bra film som finns istället, oavsett om så bara nåra få procent av de filmer som görs är verkligt bra så är det antalet bra filmer ändå så pass många att ni inte behöver göra annat än att titta på film hela dagarna om ni skulle vilja.

"Det finns inga bra svenska filmer" är en vanlig föreställning. Stämmer kanske på det mesta som går upp på sf-biograferna i småstäderna, men det finns också väldigt mycket bra svensk film!

Skrev en liten ofärdig lista förra året: Potentiellt farlig länk

Som vadå KJEH? "Beck #142: Bananmördaren"?

Eller Millennium? Tidernas mest överskattade skitfilm?

Måste också få kommentera strippen: Självklart blir dynga dynga men det sköna med det "svenska" systemet är ju att när manuset eller storyn är riktigt bra så blir ju resultatet magiskt!

Ville bara kommentera strippen. Träffande kommentar om svensk film. Kvalitén är ofta skrämmande låg, men det är tråkigt att vi bara får in amerikansk film förutom vår egen dynga. Det finns så många andra länder som gör bra film! (Indien, Frankrike, Kina, Italien...)

att i en debatt anklaga någon att vara hatisk är ju bara fel. red herring eller personattack? båda? men det FUNKAR i en populistisk 'gilla' jakt som är modern debatt. det visas ju av det faktum att ens motdebattörer tvingas belysa felsteget för publiken.

Ang. hat: Potentiellt farlig länk

Rettaw: den delen av mitt inlägg behandlar uteslutande språkbruk. I mitt språköra har 'hat' den beskrivna betydelsen. Jag är medveten om att andra använder ordet med delvis annan mening.

Faktum är att jag finner din första mening tämligen förvirrande. Vad innebär det att acceptera känslor, annat än sina egna? Hur ter det sig att inte acceptera någons känslor för någonting? Hur går det till att applicera känslor på organisationer? Är det en process liknande den varmed man medelst strykjärn applicerar ett med en serietidning bifogat tryck på en tröja?

För att inte sladda helt ut i semantikens irrgångar: finner du Svelands betraktelse över Ströms känsloliv begriplig, korrekt, lämplig?

Svar på din fråga: frustration.

Potentiellt farlig länk

bal: vilka känslor accepterar du som applicerbara på organisationer? Vilken känsla fylls till exempel stressade tunnelbaneresenärer av när tågen blir inställda på grund av löv?

Förarlösa NATO-drönare kretsar över Stockholm och letar efter Blondinbella.

Nu när kriget mot terrorismen börjar trappas ner kommer vi till detta decenniums stora utmaning: kriget mot narcissismen.

Slidkrans: det vore kanske litet opassande, till och med barnsligt, att ta upp i en politisk debattartikel?

bal, är det ok att hata sitt hår och "declare war on split ends"?

Håller med dig bal. Förutom när det gäller curlingspelare. De jävlarna!!!

vitkor: du skrev igår att "Att haka upp sig på användningen av ordet hat är också ett ganska dåligt debattknep." Jag håller inte med dig. Dels är det skillnad på att "hata" en företeelse och på att hata människor. Den här Sveland påstod falskeligen att Ström "hatar feminister". Hon kunde nöjt sig med att påstå att han hatar _feminism_. Det hade lik förbannat varit lögn, men åtminstone hållit sig inom politikens domäner. Att påstå att en förespråkare för någonting "hatar" de människor som eventuellt, direkt eller indirekt, har nackdel därav, är ett mycket fult, demoniserande debattknep; tyvärr alltför vanligt i den svenska vulgärdebatten. Givetvis är det endast ägnat att väcka sympati för sig själv på bekostnad av den andre -- vem gillar en hatisk människa?

Sedan kan man fråga sig hur nyanserat det är att påstå sig hata det ena eller andra. För de unga av idag är det kanske så att det engelskspråkiga bruket att hata och älskar saker man ogillar eller tycker om om vartannat är spritt, men åtminstone i mina öron låter det barnsligt. Min språkkänsla utsäger att hat är den starkaste känsla av avsky en människa är mäktig, och att man bara kan hata personer (inte företeelser), och dessutom bara enskilda -- inte ansiktslösa grupper. Man kan hata den som mördade ens barn, eller den äkta hälft som bedrog en. Men man kan inte hata feminister, moderater eller curlingspelare. Ej heller kan man hata SJ, LO eller FN.