Dagens Rocky - med kommentarer

Haha, här får man veta både det ena och det andra! Tror nog varken ML själv eller någon annan mindes/minns några specifika brev, men svaret var handskrivet och kul, inte generiskt. Mitt brev innehöll förstås ett skämt.

Full och elak? Det låter trist. Har jag faktiskt aldrig hört förr.

Hur som haver var han ett geni redan på femtiotalet och framåt... med Povel Ramel och med Hasse Alfredsson. Sjunga kunde han också. Med basröst.

Minns en skojig lösligt hophållen scenhistoria där han var betjänt. Brita Borg som amper dam ropade på honom, och han lunkade in och hade repliken:

- Frun gallskrek?

Det var roligare förr. Bajs-, kiss- och blondinskämt är jag gärna utan, tack. Ingen humor där.

Martin Ljung? så jävla 60-tal, usch va trisst, fast volten i badkaret satt som en smäck...Testade själv en gång, två revben och en tand kostade kalaset

Potentiellt farlig länk

Haha Martin Ljung - så här kunde jag göra när jag var ung, (gör en baklängesvolt), men det kan jag inte längre.

"-Å du, vem fan är det som står och blåser trumpet här på mornarna? Man kan ju inte sova! Det är ett jäkla rännande i korridorer och trappor, har man en gång vakna, så är det lögn att somna om igen!"

- Är det inte Fingal Olsson som sitter därborta?
- Han är ju död.
- Men han rör ju på sig!

Intet ont anande möts man av både Martin-Ljung-hyllning och Martin-Ljung-bashing när man kikar in. Vad ska man säga - annorlunda? Själv tycker jag Martin var en stor komisk begåvning med stort underhållningsvärde.

Jag hade en kort sejour som taxichaffis på ljuva 90-talet. En natt efter ett pass stötte jag på en förtvivlad kollega, han hade blivit hunsad och utskälld av en berusad Martin Ljung. Så till den grad att han slängde ut honom ur taxin. Enligt denne var den gode Martin känd för att göra ned servicepersonal i olika sammanhang.

Jag minns faktiskt det där brevet, kork. Jag svarade på en del brev för Martins räkning då han hade "annat för sig" som han brukade säga. Vill minnas att jag fick ett hubba bubba per brev.

På tal om ingenting var Martin Ljung n trevlig prick. Han älskade film och man kunde se honom ånga in i biosalongen (t ex Grand på Sveavägen) fem sekunder innan filmen började - han hade gratiskort på alla biografer. När han fyllde åttio skickade jag (som inte kände honom) gratulationsbrev OCH FICK SVAR.

Gentilt! Numera är det tyvärr högsta mode att inte svara på mail ens, antagligen för att visa hur vansinnigt upptagen och viktig man är. Trist.

Fürst..vi den här tiden?